jag dricker cola, äter choklad och förbannar mig själv för jag egentligen borde sova.
lyssnar på kent och drömmer mig tillbaka till eskilstuna.
hur sjukt är det, jag längtar tillbaka till eskilstuna?

så fucking jävla fint.

jag bölar nästan till den mest glada melodi som skapats,

normalt sofie.

det är en popmelodi med äkta kent-text. 
deppig som fan med döden som huvudmening.

jag är inte rädd för mörkret växer fortfarande för mig, 

och man kan tro jag är full.

men jag lovar, det är jag inte.
jag har bara svårt för att sova.