vet inte om jag någonsin längtat tillbaka så mycket till något som jag längtar tillbaka till det här.

bästa två timmarna i mitt liv och mer än värt allt köande och väntande i regnet.

när jocke sa att det var dags att avsluta kvällen,
med en låt om flygplan, krascher och luftkonditionering ville jag bara dö ganska mycket.

såklart lyckades jag sabba min inspelning av min absoluta favoritlåt,

men det var så fucking jävla underbart så det gör nästan inget.

filmade iallafall MIDVH, och den blev väl bra den.
kanske är det för att iphone är ganska bra ändå,

kanske för att känslan jag hade fortfarande finns kvar.
jag bryr mig inte om vilket, det är så fint och det är huvudsaken.