nu är det nästan ett år exakt sedan jag slutade nian på tallåsskolan. ett år. jag saknar det enormt när jag tänker på det. att jag gått ett år i gymnasiet har fått mig att inse hur roligt och skönt det var på högstadiet. vid den här tiden på året hade vi redan haft en hel del chillidill-dagar som musikalveckor, klassresor, NOdagar, haikar. ja, allt man kan komma på. just nu, detta år, ligger en enorm press på mina axlar inför imorgon, och på fredag då nationella i spanska infinner sig. och det är bara två år till studenten.
även fast vi kanske inte vill erkänna det, så har vi blivit så otroligt mycket mognare. för ett år sen stod vi i korridoren och sjöng, dansade som galningar, vi tyckte vi hade all makt över skolan och alla flyttade på sig i korridoren. antingen är det för att vi vuxit, eller är det för rädsan? aldrig har jag varit så rädd som första dagen på gymnasiet, faktiskt.
Tallås är en så liten skola, med sina 400 elever. på duveholm är vi närmare 1000. det medför en känsla som inte fanns i nian. kanske försvinner den tills vi börjar på linden? det vet man aldrig.
det jag vet är att jag aldrig mått så bra som när jag gick i nian, aldrig haft så kul. men jag älskar att vi splittrade klassen när vi gjorde, vem vet hur ett fjärde år hade blivit. jag älskar att jag har mina bilder, som jag kan plocka fram och minnas den hittils bästa tiden i mitt liv.
faktiskt, saknar jag inte min klass bara sådär. jag går i en helt okej klass med till största delen grymma klasskompisar. där här året har inte varit det bästa, och det är för det mesta pågrund av dom som jag gått till skolan varje morgon.
jag antar att man måste ta vara på tiden man får, no regrets, right? man måste lära sig att uppskatta alla ögonblick och minnas det bästa.
It's all your memories, the joyful ones and the heartbreaking ones, that makes up who you are as a person.
/s
skolavslutning 8c.
ett år sen. gameboyspel for the win.
sista bilden i 9c, med en av mina bästa vänner och den bästa läraren jag haft.
