Du & Jag Döden kom ut för 6 år sen.

Verkligen kom ut för 15 år sen.

Kent kom ut för 16 år sen.

och efter 16 år som band är dom fortfarande sveriges största (och bästa) rockband. dom har en stämpel som emo-band. deppiga. tråkiga. men lyssnar man på texterna, lyssnar på musiken, hör man nåt som är så fint, speciellt, underbart. det är inte just another band som sjunger I love you, I love you. utan om nåt som räknas. texterna skrivs i gåtor, jocke skriver aldrig ut vad låten handlar om. och kanske är det det som är det fina? att man får göra sin egen teori om vad låten handlar om. att låta låten formas efter sitt eget liv. det är det som många inte ser, just för att dom drar förhastade slutsatser att Kent är ett emo-band, det gör mig ingenting egentligen. det är inte jag som missar nåt underbart fint. 

även fast det inte är mer än ett och ett halvt, två år sen jag började lyssna mer och mer på kent kommer jag ihåg när jag var liten, och FF kom ut som singel, och börjades spelas på radio och tv. jag undrade alltid vad killen som sjöng menade med "snart kommer regnet som en våg, och sköljer bort. allt som inte är musiken." jag blev så irriterad av att allt utom musiken skulle försvinna. ändå tyckte jag om den låten jättemycket.

det blev tyst ett tag, och 2005 kom albumet som idag är det bästa jag någonsin hört. Du & Jag Döden. och singeln Max 500. Den spelades hela tiden, den fastnade på hjärnan men jag tyckte iallafall inte det var värt att lyssna på bandet (eller artisten som jag också trodde det var då. namnet kent kan vara förvirrande) mer än på radio. Kort efter kom The Hjärta & Smärta EP ut, där Dom som försvann har varit min favorit i 6 år nu. Det var även den första låten jag laddade hem med kent. och även dörren till detta underbara, började lyssna på alla hitsinglar, men när dom inte kom ut med nåt nytt så tröttnade jag lite. När dom släppte ingenting och Tillbaka Till Samtiden kunde jag verkligen inte sluta lyssna. Jag laddade ner alla hitsinglar på nytt, lyssnade lite lätt på albumen och sen dess har det varit jag och Kent, även fast jag inte tog mig tid att lyssna, ladda ner alla album och låtar.

Idag är jag så fast vid kent att när jag nämner dom säger mina vänner till mig att sluta prata, haha. Jag har texten till 747 uppmålad på min vägg, och planerar även en tatuering med en textrad skriven av Jocke Berg.

det finns inga ord för det, på det här jävla språket som kan beskriva hur mycket jag tycker om musiken, bandet och texterna. Det är en del av mig. och snart (23 mars), efter 9 månaders tystnad, får vi en EP där Jocke Berg och Martin Sköld varit med och skrivit musiken, dock sjunger Erik Hassle. Men min lycka är total och det är så fint.

16 år med kent idag, grattis, och tack som fan! ♥